French Pointillist Painter, 1859-1891 Georges-Pierre Seurat (2 December 1859 ?C 29 March 1891) was a French painter and draftsman. His large work Sunday Afternoon on the Island of La Grande Jatte, his most famous painting, altered the direction of modern art by initiating Neo-impressionism, and is one of the icons of 19th century painting Seurat took to heart the color theorists' notion of a scientific approach to painting. Seurat believed that a painter could use color to create harmony and emotion in art in the same way that a musician uses counterpoint and variation to create harmony in music. Seurat theorized that the scientific application of color was like any other natural law, and he was driven to prove this conjecture. He thought that the knowledge of perception and optical laws could be used to create a new language of art based on its own set of heuristics and he set out to show this language using lines, color intensity and color schema. Seurat called this language Chromoluminarism. His letter to Maurice Beaubourg in 1890 captures his feelings about the scientific approach to emotion and harmony. He says "Art is Harmony. Harmony is the analogy of the contrary and of similar elements of tone, of color and of line, considered according to their dominance and under the influence of light, in gay, calm or sad combinations". Seurat's theories can be summarized as follows: The emotion of gaiety can be achieved by the domination of luminous hues, by the predominance of warm colors, and by the use of lines directed upward. Calm is achieved through an equivalence/balance of the use of the light and the dark, by the balance of warm and cold colors, and by lines that are horizontal. Sadness is achieved by using dark and cold colors and by lines pointing downwards.  Related Paintings of Georges Seurat :. | Sunday Afternoon on the Island of La Grande Jatte | The Post of Woman | Bathers at Asnieres | The Maria at Honfleur | Le Chahut |
Related Artists:
Georeg frederic watts,O.M.S,R.A.
1817-1904
fredrik westin
Fredric Westin, född den 22 september 1782 i Stockholm, död 13 maj 1862 i Stockholm, historie- och porträttmålare. Westin hade varit elev hos Lorens Pasch d.y. och Louis Masreliez på Konstakademien. Sedan han 1808 blivit kallad till akademiens agr?? och förordnad till konduktör vid kungliga museet blev han 1812 invald i Konstakademiens styrelse. Han blev 1815 vice professor och 1816 professor vid Konstakademien. Där var han också 1828-1840 direktör. 1843 utnämndes han till hovintendent. Till hans tidigare skede och till hans främsta alster hör "Dagens stunder", fyra dörrstycken i Karl Johans sängkammare på Rosersbergs slott med antikiserande figurer: Aurora som strör blommor över jorden, Apollon med sitt fyrspann, Diana följd av Aftonrodnaden samt Natten med sitt stjärnströdda dok (1812-13). På Säfstaholms slott finns "De fyra årstiderna presiderade av jordens gudinna" (1843), på Rosendals slott "Hebe med örnen" (1832) och "Flora bekransande Linn??s byst" (1843) och vid Stockholms universitet "Musiken, föreställd av en grupp unga flickor". Han målade också kompositioner ur den svenska historien ("Olof Skötkonungs dop", "Lutherska lärans antagande"). Westin målade en stor mängd porträtt då han under Karl XIV Johans tid var konstnären på modet. Som porträttmålare var han dock inte enhälligt uppskattad. En kritiker som Silverstolpe beklagade 1809 att en konstnär som "äger så mycken färdighet till stöd för sitt sökande av idealet" sysselsatte sig med en konst av så lågt värde och hoppades att han "måtte återvända från den platta verkliga världen till den poetiska." Hammarsköld menade 1818 att av de svenska konstnärerna var det Westin som hade de ringaste anlagen för porträttmålning. Scholander kallade hans porträtt för "vaxgubbar". Andra hade lovord att fälla över Westins porträtt. Gerss ansåg att Westins porträtt hade likhet och behag i uttrycket, enkelhet i ställning och klädsel, urval av natur i formerna och säkerhet och sanning i utförandet. Wennberg kallade honom "den förste svenske tecknarens Lorenz Paschs så värdige fosterson". Under Karl XIV Johans tid målade han rad porträtt på kungafamiljen. 1824 målade han en populär allegori över kronprinsessan Josefinas ankomst till Sverige, där Saga i gul och blå dräkt sitter på marken framför en runsten och blickar upp mot skyn där kronprinsessan i röd och vit dräkt svävar ned på en molntapp omgiven av tre amoriner. 1838 målade han Karl XIV Johan till häst på Ladugårdsgärdet hälsande med den trekantiga hatten. Efter att Sandbergs altartavla för Sankt Jacobs kyrka hade underkänts vände sig de ansvariga till Westin med uppdraget att måla en altartavla. Målningen, "Kristi förklaring" var klar 1828 och resultatet blev både hyllat och kritiserat. Andra altartavlor av Westin finns i Kungsholms kyrka ("Kristi uppståndelse", 1825), Åbo domkyrka ("Kristi förklaring", 1836), Uddevalla kyrka ("Kristus välsignar barnen") samt Carl Gustafs kyrka ("Kristi begravning", 1832).
Vladimir Lukich Borovikovsky
(Russian: July 24 O.S. 1757 - April 6 O.S. 1825) was a Ukrainian-born painter who dominated Russian portraiture at the turn of the 19th century. ladimir Borovikovsky was born dymyr Borovyk in Myrhorod (now Ukraine) on July 24, 1757. His father, Luka Borovyk was a Ukrainian Cossack and an amateur icon painter. According to the family tradition, all four of Borovyk's sons served in Myrhorod regiment, but Volodymyr retired early at the rank of poruchik and devoted his life to art mostly icon painting for local churches. Borovikovsky may have lived the remainder his life as an amateur painter in a provincial town if not for an unexpected event. His friend Vasyl Kapnist was preparing an accommodation for Empress Catherine II in Kremenchuk during her travel to newly conquered Crimea. Kapnist asked Borovikovsky to paint two allegoric paintings (Peter I of Russia and Catherine II as peasants sowing seeds and Catherine II as a Minerva) for her rooms. The paintings so pleased the Empress that she requested that the painter move to Saint Petersburg. Portrait of Maria Lopukhina, 1797After September 1788 Borovikovsky lived in Saint Petersburg where he changed his surname from the Cossack "Borovyk" to the more aristocratic-sounding "Borovikovsky". For his first ten years in Saint Petersburg, he lived in the house of the poet, architect, musician and art theorist, Prince Nikolay Lvov, whose ideas strongly influenced Borovikovsky's art. At 30-years-old, he was too old to attend Imperial Academy of Arts, so he took private lessons from Dmitry Levitzky and later from Austrian painter Johann Baptist Lampi.